Thank God

för mina underbara vänner & familj.
utan er skulle det här aldrig gå.

so far so good
mår bättre än förväntat,
det kommer säkert bli värre.
Jag kommer kanske vara som
en jojo den närmsta tiden. känslor
som pendlar upp & ner på sekunder.

De som behöver veta va de här handlar om vet redan.
När jag är redo och mogen att berätta för er andra så
gör jag det.

att jag skriver i bloggen är för att det känns bättre, att
lätta hjärtat. som ett svagt plåster på såren.

Imorgon blir det jobb till 17 sen har jag & mamma planerat
in mysig middag på piren. Älskar dig mamma!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0